Utan anförare | Page 7

l?sarinnan sjelf d?ma.
Te med ett v?ldigt fat sm?rg?sar med k?tt, ost och korf till aftonm?ltid, och till kaffet f?ljande morgon en lika stor portion jemte hvetebr?d, samt dessutom minst ett dussin sm?rg?sar till vandringskost. F?r allt detta, logi inber?knadt, betalte vi per hufvud 1,30 kr., (s?ger en krona och trettio ?re) samt frakt f?r kofferterna fr?n Lillehammer till Skj?ggestad 50 ?re.
Man riskerar ej att g? vilse i stadens enda gata, och d? vi s?go forsen rusa fram der, d?mde vi af dess uppr?rda tillst?nd, vigtiga br?dska och skummande v?ltalighet, att den genomg?tt diverse fall fr?n h?jderna ofvanf?r det egentliga samh?llet. V?gledda af d?net, liksom en ?rad allm?nhet af en rasande rabulistisk ?ledare?, kommo vi p? ?tskilliga afv?gar, innan vi i den ljusa sommarqv?llen kunde med egna ?gon se de i reshandboken omtalade vattenfallen. Att vi med en dylik ledning kom p? galen sida om saken, var temligen naturligt, och att vi fingo b?de kl?ttra och krypa innan vi kommo till den r?tta synpunkten, l?g ?fven i sakens natur, d. v. s. i den natur, som omgifver fallen och som utg?res af skog och klippor. Men p? alla v?ra slingrande stigar doftade Linn?a borealis; m?nen log ett nygl?nsande leende ?fver sk?nskornas f?rsta f?rs?k i h?gre bergsstigningskonst, stjernorna st?tte hvarandra p? armb?garne och sk?lfde af skrattlust ?fver v?r f?rtjusning, medan v?r egen munterhet smittade fallen s? de sprutade oss midt i ansigtet.
Qv?llen var s? ljus, att vi p? god tro tog den f?r norsk skymning samt blefvo n?got mera h?gtidliga d?, kandidaten, som var den ene af de tv?, hvilka innehade ur p? f?rden, f?rkunnade att klockan n?rmade sig 11 och erinrade oss, att vi f?ljande dag skulle g?ra v?r f?rsta marsch med full packning. Fr?jdande oss i medvetandet, att hyggliga helsingborgare sedan kl. 9 haft qv?llsskymning och nu l?go midt i deras h?sts?mn, medan vi gingo vakna p? ljusa sommarh?jder, int?gade vi ?ter i v?rt trefliga logi.

VI.
P? vandring.
Efter morgonkaffet med de rundliga sm?rg?sarne bes?kte vi alla Ole Skar f?r att tacka honom och f? n?rmare underr?ttelse om v?gen in?t Vestra Gausdal, och efter att i hans trefliga hem ytterligare ha styrkt krafterna med s?t mj?lk och bakelser, satte vi oss i g?ng, ledsagade af honom ett stycke p? v?gen.
Snart marscherade vi dock ensamma vi fem, med renslarne p? ryggen; och v?r f?rsta uppt?ckt var, att vi skulle liknat ett slags kringvandrande ?konstn?rss?llskap?, om vi bara haft en apa med oss. Denna brist hoppades vi dock i n?dfall kunna afhjelpa genom att sjelfve ?g?ra gubbar? ?t de nyfiknaste bland de tv?fotingar som kunde m?ta oss. Vi gingo dock ett bra stycke p? den solbestr?lade landsv?gen utan att m?ta andra tv?benta varelser ?n kr?kor, och de veko h?fligt ur v?gen f?r oss, samt ett par inf?dda qvinnor, som vi till?to att titta trindt p? oss i ers?ttning f?r de upplysningar vi beg?rde af dem. F?rst d? vi kommo p? bron, som ?fver Gausa-elfven f?rhjelpte oss in i Vestra Gausdal, m?tte vi en varelse, hvars ben h?ngde p? hvar sin sida af en den t?nkbart smalaste kappsl?de, satt emellan tv? hjul, stora som qvarnhjul--n?got mindre. Vi fingo sedan veta, att denna sammans?ttning af sl?de och hjul kallas karriol, helt s?kert en h?rledning fr?n begreppet karrier, en sak som ju f?r m?ngen g?r i sittande galopp p? de mest besynnerliga s?ten. Den varelse, som h?r kom guppande mot oss, dragen af en liten gul h?st, igenk?ndes redan p? afst?nd som ett karlfolk och betecknades snart n?rmare som en ?ldre officer. Hvilka grymt allvarsamma ?gubbar? han skulle f?; rigtiga turistsnobbsgubbar, med bl? glas?gon, i fall han understode sig att sp?nna knektblickar i v?ra tornistrar--nej torn-ur var det--eller m?nstra v?r ?friga packning.
Ett tu, ett tu, raka ryggar, jemna steg, i tv? led och Hertha som bef?l f?r eftertruppen, hvilken bestod af henne sjelf, och s?--sm?log karriolmannen s? godt mot f?rsta ledet och gjorde honn?r med handen f?r b?de detta och andra ledet samt eftertruppsbef?let, och hans blick sade s? tydligt, som manliga blickar kunna tala till intelligenta qvinnor:
?R?tt s?, I jenter! S?dant ger frisk h?g och nya krafter.?
Och vi g?mde v?ra str?nga ansigten och sk?nkte honom fem str?lande leenden midt i solhettan.
En bandhund, som sluppit kedjan, en sm?rtj?rneh?st, som v?ltrar sig med alla fyra i v?dret p? kl?fverf?ltet, eller en fluga, som lefvande sluppit ur gr?ddsk?len, kunna ej hysa en renare fr?jd eller visa en uppsluppnare gl?dje ?n vi, der vi gingo tryckte under b?rdan af v?r packning och den stekande hettan i dalen. Vi voro:
Fria fr?n modeskr?p, fria fr?n allt slags _sl?p_, stadssnack och br?k. Fjerran fr?n s?llskapstv?ng, n?jenas bing-li-b?ng, klander och tr?k!
Och vi jublade ut v?r frihetslust, icke i rop p? republiken, likst?llighetsf?reningen, de ?sanna systrarna? i Stockholm eller skr?ddaren Palm, utan i flerst?mmiga skratt, som v?ckte bergens eko, der de togo sig en middagslur i granskogarne.
En skogsb?ck lockade oss sjelfve till hvila och till