Utan anförare | Page 6

n?r man ej vet om der g?r en vecka eller tv? innan man n?sta g?ng sitter vid ett dukadt middagsbord.
Den ?tta timmars l?nga f?rden fr?n Ejdsvold till Lillehammer tycktes inverka s?rdeles upplyftande p? turisternas ben; en oafbruten rad af kn?byxkl?dda fortkomstledam?ter, med och utan kjolar, syntes nemligen under hela f?rden klifva upp och ned p? d?ckets halsbrytande trappa. ?n skulle en rad upp, f?r att se n?got som stod i resehandboken, men som vi redan passerat under det de l?ste beskrifningen derom; ?n skulle en annan rad upp och titta p? de passagerare, som b?tar och landg?ngar aflemnade till oss. Man kunde ju ej vara s?ker p?, att der bland dem ej fans n?gon bekant.
Jag vill sannerligen ej r?da n?gon europeisk rymmare att afvika in?t Norge, ty der ?r numera allt f?r fullt af andra turister och ?dyrskue? vid alla stationer.
Vi fem voro dock fullkomligt ?fvertygade om, att v?rt inkognito skyddade oss fr?n hvarje tilltal och f?rh?r af medresande; men ?man skall ej prisa dagen f?rr?n solen g?tt ned.?
?Nej, ?' ni h?r!? lj?d det pl?tsligt midt emellan oss och akterns--Skidbladners f?rst?s--hvirfvelvindar. Och genast grepos tv? af v?ra kamrater samt underkastades en noggrann ransakning, hvilken slutades med ett korsf?rh?r. Af detta senare framgick, att dessa nya turister reste med ett st?rre s?llskap hattaskar och koffertar, i hvilka senare slumrade utringade ballif, afsedda f?r helsans styrkande under ett mycket h?ghalsadt sanatorielif i vinterkappor, p? en grankl?dd bergsluttning, hvilken de resande nu t?nkte utbyta mot det ?nnu kallare Gausdals sanatorium, som ligger p? ett h?gfjell i jemnh?jd med tr?dgr?nsen.
Fortfar l?karevetenskapen att g? i denna h?ga rigtning, hoppas jag att en g?ng f? ?terse b?de dessa tillf?lliga reskamrater och mina fyra ordinarie, kl?dda i fiskbl?sor, p? ett sanatorium, anlagdt af v?r egen kandidat p? yttersta spetsen af nordpolen.
Dessa modiga sanatorie-troende tyckte dock efter slutadt f?rh?r, att vi fem vandrare voro ena v?rre d?dsf?raktande v?ghalsar, som, utan manligt beskydd, v?gade oss upp p? ?de fjellstigar emellan f?bodar och s?trar.
?Ni kunna ju r?ka ut f?r vilda djur!? menade de.
V?ra tv? kamrater l?to h?ra ett diftongfritt ?! i tviflande tonart.
?Vi ha ju insektpulver i renslarne?, mumlade jag lugnande, men v?gade ej h?gt tr?sta de bekymrade resen?rerna, ty vi voro ej presenterade f?r hvarandra. Som man vet, kan endast en allvarsam d?dsfara, eller i brist deraf sj?sjuka, tandv?rk eller h?ftig vrede urs?kta ett samtal emellan tv? svenskar, som ej st?llt borgen for att de ?ro oskadliga f?r samh?llet.

V.
Lillehammer.
F?ljande turiststr?mmen, som fl?t fr?n sj?n Mj?sen och Skidbladner, stodo vi fem undrande och sp?rjande p? stranden, ty ingenst?des s?go vi n?gon stad, och vi skulle kanske betviflat dess tillvaro, om ej flere vagnar med ett f?rekommande s?tt vittnat om, att v?rdshus med omt?nksamma v?rdar m?ste finnas h?r i nejden. Vi stannade vid en vagn, b?rande namnet ?Victoria?, hvilket numera ?r en gemensam egendom f?r prinsessor, hotell, variet��teatrar och victoriaullgarn. H?r fingo vi plats till v?ra tv? handkoffertar, hvilka vi beslutat skicka till Skj?ggestad i Gudbrandsdalen, dit vi sjelfve i sinom tid t?nkte komma f?r att hvila ut n?gra dagar och afsluta f?rsta delen af v?ra vandringar.
Till hotellet ?Victoria? beg?fvo vi oss sjelfve till fots, ty genom att f?lja efter vagnarne uppt?ckte vi snart staden. Men detta hotell var s? proppfullt af kostymerade manliga turister samt af resande damer, hvars turnyrer till den grad ?fverskuggade v?ra ?torn-ur?, att vi blygsamt gingo bakl?nges ut om d?rren sedan vi f?tt veta att betjeningen ej visste om der voro flera rum lediga. Vi k?nde nemligen ej ?nnu, att ?Eg veit ikke? betydde lika litet som v?rt ??dmjuka tjenare?.
En reflekterande helsingborgare hade efter v?r profvandring i Danmark yttrat, att n?r Ave anf?rde ett ress?llskap i Danmark, undgick detta ej bekantskapen med de danska folkh?gskolorna. Karlen hade till den grad r?tt att han gerna kunnat tillagt: Akta er att hon ej i bakhand har en resplan, som f?r er alla fem i n?gon af de norska. Sagatun vid Hamar passerade vi dock, utan att jag f?rm?dde mera, ?n att fr?n Skidbladner s?nda en suck dit p? bl?stens vingar; men nu, d? vi stodo husvilla utanf?r Victoria, ryckte jag f?rsigtigt fram med min reservplan.
?Om mina ?rade kamrater till?ta, skall jag s?ka upp en h?r boende bekant, som s?kert skall gifva oss anvisning p? en hygglig bostad?, f?reslog jag listeligen.
F?rslaget antogs omisst?nksamt och jag kilade af f?r att s?ka upp v?nnen Ole Skar, och af honom fick jag anvisning p? Johannesens hotell; ?folkh?gskolefolk brukar bo der, s? ni f?r det bra?, sade han. Och bra fingo vi det i de af renlighet skinande rummen och i v?ra tre s?ngar, i hvilka det ej blef kandidatens lott att sofva allena. I Norge tycktes tv?manss?ngen vara en h?gt v?rderad m?bel.
Det skall ju vara s? orimligt dyrt att resa i Norge; jag skall samvetsgrant lemna uppgift p? alla v?ra utgifter f?r kost och logi under hela resan, s? kan den ?rade