Utan anförare | Page 5

st? medan vi vandrade i Norge.
Jag erinrade mig i tysthet att jag l?st n?got om, att ?p? Ejdsvold stander en sagahal, som gemmer fredede minder?, och jag hoppades ett ?gonblick att vi kanske der kunde f? se ofvann?mda br?drakedja, men tiden var s? knapp att jag gl?mde hela h?rligheten f?r att i kort galopp s?tta efter mina reskamrater ned till ?ngfartyget ?Skidbladner?, som skulle f?ra oss och en framv?llande turiststr?m till turiststaden Lillehammer.

IV.
P? Mj?sen.
Det ?r nu ?fver tio ?r sedan jag talade med ett par personer, som i skolm?tesangel?genheter rest fr?n Helsingborg till H?nefors och Kroklefven, och d? fick jag veta, att i den trakten fans fjell s? h?ga, att ?sk?darne f?llo p? kn? i skjutsk?rrorna, gr?tande af stolthet ?fver att v?r herre kunnat skapat n?got s? storartadt.
Visserligen har jag aldrig hoppats f? ?fvervara ett nordiskt skolm?te och att rymma en s?dan k?nsla som denna, ?fven om det g?lde att undervisa sjelfva hin onde i norsk geografi, men jag tog dock ett s?dant intryck af denna beskrifning, att jag ?nda till den 21 juli 1885 hyste en orimligt h?g f?rest?llning om skapelsens bergsryggar kring Kristiania. Och af ett f?rskt bref fr?n en v?n i Jylland hade jag skapat mig en bild af Mj?sen ungef?r s? h?r: En bottenl?s djup vattenfyld afgrund emellan tv? o?fversk?dliga fjellryggar, nakna som den dag de kommo till verlden, och emellan dem skulle Skidbladner fara i zig-zag, likt en dagsl?nda, p? det turisterna ej skulle ha besv?r att v?nda p? hufvudet under f?rden.
Jag vet ej hvilka f?rest?llningar mina fyra kamrater hyste, ty de ha alla l?st en omensklig hop geografi i skolan, derf?r ha de ingen r?ttighet att visa n?gon slags naturf?rv?ning, men jag misst?nker, att _fj?llen_ f?llo fr?n deras ?gon der de i hvinande bl?st sutto i rad p? det h?ga d?cket, tittande styft p? dessa obeskrifligt v?lkl?dda berg, som ? b?da sidor innefatta Norges st?rsta insj?. Hvad mig sjelf betr?ffar, s? h?ll jag st?nd p? d?ck en timmes tid, k?mpande tappert med bl?sten om r?ttighet till min hatt och kappa, nedtystade mina omilda k?nslor mot b?de svenska och danska superlativer, samt bj?d till att finna mig i denna leende sk?nhet i rik sommardr?gt, som erbj?ds mig i st?llet f?r den nakna, som jag sjelf, med tillhjelp af sk?nskt skolfolk, skapat mig.
Skidbladner tycktes denna dag vara sammansatt af idel vind, hvar man ?n uppeh?ll sig f?r att f? en anblick af landskapet. D?cket gaf en f?rest?llning om f?rsta parkett i en skypump, matsalongen om fondlogen i ett skydrag och akterrummet der utanf?r om galleriet p? en hvirfvelvind. ?terstod nu att f?rs?ka den underjordiska damsalongen, men der s?g jag inga andra ryggar, ?n de som tillh?rde ett par engelskor, och de voro kl?dda i matrosblusar, medan partiet nedanf?r h?jde sig till en bergskamp, bekl?dd med ?amagerkjolar.?
Gl?mmande min egen nya bakbyggnad, rusade jag bort fr?n denna syn; aseptinflaskan, som skulle ge den tillb?rlig form, st?tte emot d?rrposten till matsalen; eljes tror jag att jag blifvit af tv?rdraget buren h?gt ?fver tyska, franska, engelska, danska och norska turister, hvilka kantade salens v?ggar, i st?llet f?r att med ?stolt h?llning? n?dgas skrida dem f?rbi.
I denna stund fattade jag skogsnufvans fruktan f?r att bli sedd p? ryggen, ty det kan v?l knappast vara ot?ckare att ha ett baktr?g under kjolen, ?n ett utbygge, som lifligt p?minner om en bakugn p? en gammal sk?nsk stugl?nga. Jag s?kte nu, lik en husvill eremitkr?fta, skydd f?r min svaga sida hos mina fyra kamrater. Dessa buro ?torn-uren? med godt samvete och ?ppen blick, men s? hade heller ingen af dem skrifvit ovett mot detta mode-monster. Mitt f?rnuft sade mig h?gt och tydligt, att man m?ste vara en stor f?rfattarinna och bo i hufvudstaden, f?r att sjelf med godt samvete kunna deltaga i de galenskaper man skarpast gisslat.
Skidbladner fortsatte obekymrad sin zig-zagsf?rd, nu och d? stoppande f?r att aflemna eller mottaga passagerare. Intresset f?r de vackra bergsryggarne b?rjade synbart slappas hos alla turisterna, utom hos en engelska, som tagit plats midt i akterns skarpaste tv?rdrag, f?rst?rkt medelst halft tilldragna linneskynken. H?r satt hon med ett pligttroget leende p? de bl?frusna l?pparne, med en diger skrifbok p? kn?et, blyertspennan mellan skriffingrarne och det ena ?gat p? den venstra bergskedjan, det andra i boken, skrifvande v?rre ?n en bykorrespondent f?r en ny landsortstidning. Och jag k?nde ett s?dant medlidande med qvinnan, att jag en g?ng ?nskade Skidbladner, likt sin gamle namne, Frejs skepp, kunnat vikas i hop och stoppas i kaptenens v?stficka, s? den arma skriftst?llarinnan kunnat f? ?tnjuta ett ?gonblicks lugn.
Men i st?llet dukades middagsbordet, och d? det ej l?r brukas att bli sj?sjuk f?r det bl?sten sliter en i h?ret och kl?derna, blefvo borden hastigt upptagna af hungriga ?europeer?, till hvilka vi ocks? r?knade oss. Och vi ?to, icke som man ?ter i ungdomens v?r, utan som man intager en god m?ltid �� 2 kr.,