Utan anförare | Page 4

?mnade oss p? fjellvandring med bostad p? s?trarne? Svaret blef ett enst?mmigt nej, men lika ense voro vi deri, att renslarne voro f?r tunga f?r v?ra ovana skuldror, ryggar eller h?fter, hur vi b?st kunde b?ra dem. Hvad var att g?ra? Sjelfva kaptenen s?g r?dvill ut, der han stod och v?gde Heggens svarte rensel p? sina h?nder. Om det nu var en snilleblixt, som slog igenom det konstrikt inlagda taket p? Z��phyrs konversationssalong ned i v?ra brydda hjernor, eller det blott var ?synen af en af kandidatens inventi?sa fickor, som alstrade den egendomliga tanken, vet visst ingen af oss, men i detta ?gonblick var en bakv?g funnen ur sv?righeten.
?R?ddad! af Charlotte Edgren?, ropade en i ?fverd?dig st?mma.
?Nej, af turnyrspektaklet,? f?rklarade en annan, gl?msk af regeln, att ?det passande? aldrig f?r vara fr?nvarande der en karl ?r n?rvarande. Lyckligtvis s?g v?r kapten s? oskyldig ut, att vi ej t?nkte oss m?jligheten af att han sett vissa sm?, i r?dt ornerade cirkusbyggnader i manufakturhandlarnes f?nster, och vi hoppas, att han aldrig f?rr ?n f?ljande morgon hyst n?gra l?sa baktankar, d? han sett moderna qvinnofigurer p? ryggen.
Emellertid stod regeln, att delad b?rda ?r ljuf att b?ra, klar f?r oss alla fem, och d? ingen af oss hade annat val, ?n att dela den med tillhjelp af ofvann?mda mod, besl?to vi att p? tre veckor anl?gga det och under tiden adla det till resv?ska, n?got som antydde v?ra mordiska afsigter mot vidundret, ty i v?ra dagar m?ste det vara en mycket stark st?llning, som skall f?rm? uppb?ra nytt adelskap. Nu bar det af i land f?r att k?pa god, fast domestik, och var saken f?r allvarsam att n?gon ens skulle kunnat dr?mma om, att vi f?r en stund sedan raglat ut ur en bod, der fyra af oss vexlat svenska tior under f?rev?ndning att k?pa tio f?stn?lar. D? voro vi fulla af skratt ?fver ingenting, nu kastade redan skuggan af turnyren ett modernt pessimistiskt m?rker ?fver v?r v?g ?hem? till Z��phyr.
H?r t?ndes nu ljusen i kronan, och den lilla fina d?ckssalongen f?rvandlades till ett mellanting af systuga och skomakareverkstad, ty kaptenens f?rel?sning om nyttan af oljeduksdamasker hade gjort s?dant intryck p? tv? af hans fem ?h?rare, att de besl?to f?lja hans r?d. Jag vill ej p?st?, att alla ?ngb?tskaptener borde bli f?rel?sare eller att alla f?rel?sare borde bli kaptener, men jag anser mig b?ra p?peka den ovanligt lysande frukten af en svensk f?rel?sning.
Medan v?ra sj?lar upp ?fver ?ronen voro f?rdjupade i v?ra p?sar, hvilka d?ptes till torn-uren, gl?mde vi att Z��phyr hyste ?nnu en nattg?st, en ?lskv?rd stockholmare--jag vill samla gl?dande kol p? hans hufvud!--som nu falskeligen l?g vaken bakom sin damastgardin. F?ljande morgon m?tte han oss skrattande, s? t?rarne perlade ned f?r hans n?sa, och lofvade att han i ett resebref till en stockholmstidning skulle g?ra v?ra torn-ur riksbekanta. Vi hade tyv?rr ej haft tid att taga patent p? uppfinningen, derf?r kunna vi ej taga ut st?mning mot mannen, fast han l?r ha gjort allvar af sin hotelse, hvadan det blott ?terst?r mig att bekr?fta, att det ?r oss han beskrifvit. Och dock sj?ngo vi s? muntert:
?N?r du vil p? fj?ldesti og skal nisten sn?re, l?g s? ikke mere i end du last kan f?re. Drag ej med dig dalens tvang i de gr?nne lider, skyl dem i en frejdig sang ned ad fj?ldets sider!?
Men vi sj?ngo ej om hur mycket vi lagt i p?sarne.
Efter resfrukosten st?lde v?r kapten det s?, att vi alla fem _h?ndelsvis_ m?ste defilera f?rbi honom. Han nj?t tyst vid ?synen af v?ra moderna figurer, men n?r den sista i raden gick f?rbi honom, hviskade han till henne: ?S?g Ave, att hon alltid b?r beh?lla denna moderna--h?llning, hon ser rent af stolt ut p? ryggen?. Der var ock en annan kapten, en gammal bekant och nu v?r tillf?llige reskamrat, han bara teg och stirrade, synbarligen utan att begripa hur vi kunnat bli s? omskapade p? n?gra f? timmar.
T?get till Ejdsvold gick vid niotiden, derf?r blef der ej tid till l?nga naturhistoriska begrundanden innan vi sutto instufvade i en kup�� och mottogo v?ra v?nners faderliga f?rmaningar och far v?l. S? st?ngdes--icke sl?ngdes, som hos oss--kup��d?rren igen och vi uthvisslades fr?n Kristiania.

III.
Ejdsvold.
Denna plats borde ha kunnat uppv?cka v?rt slumrande historiska intresse under f?rden p? jernbanan dit, om ej naturen g?tt ?fver bokl?rdomen och drifvit oss till idel naturbetraktelser.
Vi voro dock samvetsgranna nog att f?rh?ra hvarandra sm?tt i ?Odhners stora? samt ?i sjette delen?, sid. 58, af Teoferon S?ve, och f?rvissades om, att en af oss felfritt kunde l?sa upp strofen: ?R?ckande hvarandra h?nderna, bildade de en stor br?drakedja, hvarp? de under ropet: Enige och trofaste intill dess Dovre faller! under djup r?relse ?tskiljdes.? Detta var mer ?n nog, ty vi ville ej t?nka p? dagspolitiken, men vi ?nskade innerligt, att h?gern och venstern m?tte lefva s? pass enige, att Dovre kunde