Göteborgsflickor | Page 2

hela sitt liv skulle f? tr?ffa n?got s? h?gt uppsatt som en landsh?vding, och han fann denna ?rofulla upplevelse allt annat ?n angen?m. Men hans vita lilja tycktes i st?llet vara vid alldeles briljant hum?r, tog honom med sig ut p? en balkong, satte honom p? yttersta kanten av en korgstol -- att f? honom att sitta ordentligt gick inte -- och s?g till att han fick whisky och vatten. Se'n kom landsh?vdingen, som visade sig vara en trevlig karl, om ocks? F?gels?ng ibland hade litet sv?rt att f?lja med hans konversation, och ungef?r samtidigt f?rsvann flickebarnet en stund. F?gels?ng h?rde hur det pinglade i telefonen, s? kom hon tillbaka i ett lynne, som tycktes vara ?nnu mera str?lande ?n f?rut.
Snart nog l?mnade landsh?vdingen dem och F?gels?ng andades l?ttare n?r han blev ensam med flickan.
?Trevlig gubbe, er farsa?, sade han i sin elegantaste s?llskapston. ?Men jag k?nner mig alltid lite haj n?r jag ?r tillsammans med s?na d?r pampiga jyckar.?
?Brukar ni vara det ofta d??? fr?gade flickan oskyldigt.
F?gels?ng k?nde att han rodnade.
?Hm! Ja! Inte precis var dag, men ofta nog. Jag -- jag r?r mig naturligtvis endast i de allra b?sta kretsar.?
?Naturligtvis!? inst?mde flickan. ?Det m?rks ju p? herr F?gels?ngs nobla upptr?dande. Ledigt och otvunget -- hall?, flickor, v?lkomna upp!?
Det sista var riktat till ett par unga damer, som kommo fram emot villan.
Fr?ken Lingonhjelm f?rest?llde:
?Herr F?gels?ng, fr?ken Sabelkrona, baronesse von Erbingen. Baronessan ?r hovfr?ken hos hennes furstliga h?ghet arvprinsessan av Sachsen-Braunschweig, som just nu ?r h?r i Marstrand, som ni vet.?
F?gels?ng bugade djupt.
?N?, de hade jag inte h?rt!? svarade han, och b?rjade konversera damerna. Men han avbr?ts av baronessan, som p? bruten svenska meddelade v?rdinnan, att hennes h?ghet sj?lv om en liten stund ?mnade avl?gga visit.
?D? ?r det v?l b?st att jag g?r?, sade F?gels?ng och reste sig.
?F?r ingen del?, kom det i k?r. ?Prinsessan blir s?kert charmerad av att f? m?ta er.?
Strax d?rp? kom ocks? prinsessan, en sm?rt ung dam, ?tf?ljd av ?nnu en hovfr?ken. Hon mottogs med all den ceremoni hennes rang kr?vde, och F?gels?ng bugade s? djupt, att han h?rde hur det knackade i h?ngselstropparna. Hon s?g ut precis som F?gels?ng t?nkt sig att en prinsessa borde. L?ng och sm?rt, f?rsedd med lorgnett i sk?ldpadd och h?gdragen, oerh?rt h?gdragen.
N?r hon tilltalade n?gon av de andra unga damerna, reste sig denna genast upp och neg djupt, och F?gels?ng, som hade l?tt f?r att l?ra, bugade allts? djupt n?r han blev tilltalad. Och det blev m?nga bugningar, ty h?gheten sysselsatte sig huvudsakligen med honom.
Och detta var ytterst anstr?ngande f?r F?gels?ng, ty hon envisades att tala med honom p? tyska, medan han endast kunde tala svenska. Det enda som hon fick av honom var d?rf?r ett i v?nda framstammat:
?Nicht verstanden, Euers Hochzeit!?
Ingen av de andra brydde sig om att upptr?da som tolk, och h?gheten pratade p?, utan att f?sta sig vid hans distress.
Till slut blev situationen outh?rdlig f?r F?gels?ng. Han greps av f?rtvivlans mod, tog sin hatt, studsade upp ur stolen och grep med en underd?nig bugning prinsessans hand.
?Aj?, Euers Hochzeit!? sade han helt burdus, bugade hastigt f?r de ?vriga damerna och rusade i v?g, utan att akta p? de uppmaningar att stanna kvar, som i en v?lljudande k?r klingade efter honom.
En liten stund senare satt han ?ter p? Turisthotellets terrass, och lovade sig sj?lv, att han h?danefter skulle akta sig f?r att sl? ned p? obekanta flickebarn, hur tilltalande de ?n m?nde vara. D? fick han helt pl?tsligt se de fem unga damer han nyss l?mnat, komma fram?t promenaden. Fr?mst gick prinsessan och fr?ken Lingonhjelm arm i arm, bakom kommo de tre andra, och allesammans tycktes ha utomordentligt roligt.
F?gels?ng dolde sig omsorgsfullt f?r att inte bli sedd, men en ung man, som satt i ett s?llskap vid n?rmaste bord, reste sig och h?lsade artigt.
?Var det inte landsh?vding Lingonhjelms flicka, den svarta?? fr?gade en av s?llskapet.
?Jo, det var det!? svarade den unge mannen.
?Vem var den andra, som h?ll henne under armen??
?Det var en fr?ken Karlberg fr?n G?teborg. Dotter till Karlberg & Svensson d?r.?
Handelsagenten F?gels?ng k?nde hur han blev alldeles kall. S? svor han till, t?mde sin grogg och gick till hotellet f?r att packa.

TUR I SPEL
Prokuristen Karl Oskar Anderblad tog sig verkligen n?got ut, n?r han seglade ?stra Hamngatan fram i vidbr?ttad hatt, raglan och damaskerade skor, och det m?ste d?rf?r anses mycket of?rsiktigt av hans v?n Karlson att presentera sitt ideal f?r honom. Ty Anderblad var i flicktycke.
F?ljden blev ocks?, att Karlsons aktier hos idealet sj?nko till l?ngt under pari i samma ?gonblick som Anderblads och fr?ken Anna-Lisas blickar f?r f?rsta g?ngen pejlade varandras djup, och i Anderblads ingalunda brandfria hj?rta slog lidelsen ut i full l?ga. Det blev en sk?n kv?ll. Mitt f?r Karlsons n?sa v?xlades snabba, talande blickar, handtryckningen vid avskedet blev litet mera intensiv ?n n?dv?ndigheten p?kallade och icke nog d?rmed. I ett obevakat ?gonblick hade