Göteborgsflickor | Page 3

Anderblad lyckats utverka den sk?nas tillst?nd att f? m?ta henne ?ven kv?llen d?rp?.
De m?ttes! Och n?r de sedan i biografens halvm?rker s?go ?K?rlek och brotts? ljuvligt rysliga scener rullas upp p? duken, v?gade han vid de ?mmare momenten sakta trycka hennes hand, och -- --, l?t oss f?rbig? detaljerna. Innan kv?llen var f?rliden hade de b?da slutit ett fast och tillf?lligt f?rbund f?r hela livet.
Men, o ve, gud Amor har vingar. Knappt tre dagar d?refter m?tte Anderblad ?ter sitt ?de p? Hamngatan. Hon var sm?rt och sm?cker, och r?rde sig med en grace, som st?llde hans dittills s? dyrkade Anna-Lisa totalt i skuggan.
?Hon eller ingen?, t?nkte Anderblad, men besl?t samtidigt att det f?rsta alternativet skulle bli hans musik. Just d? h?lsade en av hans bekanta p? henne och blev ?gonblickligen huggen i kragen av Anderblad.
?Vad heter damen, som du h?lsade p???
?Ang?r det dig?? blev v?nnens om mera intresse ?n belevenhet vittnande svar.
?S?g, vad hon heter, s? bjuder jag p? en halva!? sade Anderblad ?delt, med diplomatisk takt ignorerande oh?vligheten.
V?nnen var g?teborgare och f?ljaktligen aff?rsman.
?Elsa Berglund, kassa hos Svenson & Jonson?, svarade han d?rf?r prompt. ?S?ger vi Eggers d???
Anderblad, som med stora krigskostnader vunnit f?rsta tumsbredden av den mark han t?nkte er?vra, f?ljde med, -- och mankerade m?tet med Anna-Lisa.
Dagen d?rp? blev han, mot l?fte om nya halvor, av kontorschefen hos Svenson & Jonson presenterad f?r fr?ken Berglund, och kampanjen var genast i full g?ng. Den blev r?tt h?rd, ty en yngling skulle f?rst petas, men mera ?n en vecka kunde hon icke motst? hans m?lmedvetna uppvaktning, och hans lycka st?rdes icke av att Anna-Lisa f?rklarat sig hata honom.
Men lyckan blev kort. Efter fjorton dagar l?t hon f?rst?, att hon ?nskade vissa garantier f?r hans k?rleks varaktighet, och n?r Anderblad tyckte att det ingen br?dska var med f?rlovningen, f?r?lskade hon sig genast ?ter i sin f?rre gosse och Anderblad stod ensam i den kalla v?rlden. F?r att demonstrera gick han genast och lyckliggjorde lilla Signe Lundgren, som l?nge f?rg?ves falkat efter honom.
Signe var dock alltf?r mycket k?r, och han alltf?r litet. N?r hon f?r ?ttonde g?ngen p? samma dag ringde till honom, blev han d?rf?r oh?vlig i telefon och hon m?ste, f?r sin sj?lvaktnings skull, bedja honom att inte vidare besv?ra sig f?r hennes skull. S? var den saken klar, och Anderblad ?ter fri.
Det var nu som f?rsynen ingrep med sitt finger, om f?r att straffa eller uppmuntra Anderblad m? vara osagt.
En f?rmiddag, n?r han satt lutad ?ver fakturaboken, anl?nde ett expressbud med en liten rosaf?rgad biljett, vilken Anderblad, med en aning om kommande olycka, br?t och l?ste. Den lydde s? h?r:
K?raste Karl Oskar!
F?rl?t att jag varit elak mot dig. Jag ?lskar dig s? och ?ngrar mig alldeles gr?sligt. M?t i kv?ll! Din
Signe.
Anderblad stoppade ned dokumentet.
?Sablar!? sade han tyst och lidelsefritt, och fortsatte sitt arbete.
Men n?r han gick till middag, m?tte han utanf?r porten Anna-Lisa, som log med hela ansiktet och gav honom den upplysningen, att han fick f?lja henne hem.
?T?nk, vad du ?r sn?ll!? svarade han, mera varmt ?n uppriktigt.
?Det f?rtj?nade du -- och s? var jag elak mot dig f?rut. Men jag ?ngrade mig genast.?
Anderblad teg, men befarade det v?rsta.
?Blev du mycket ledsen??
Han s?g p? flickan. Hon var onekligen s?t. Tja -- varf?r inte?
?Jag blev alldeles f?rtvivlad?, lj?g han allts? fermt. ?Och det g?r nog aldrig ?ver?, tillade han dystert.
?Stackars min gosse!? -- det l?g en o?ndlig ?mhet i tonen. -- ?Vet du -- jag har heller inte varit riktigt glad sedan dess. Och d?rf?r s? --?
?S???
??h, ingenting!?
De hade hunnit hennes port, och hon r?ckte honom sin hand. Han tog den, sk?t henne f?re sig in i porten och kom tio minuter senare ut med bel?tet, om ?n litet tankfullt utseende.
Knappast hade han efter middagen satt sig att njuta sin siesta f?rr?n telefonklockan st?rde hans ljuva ro, och han h?rde Elsas sopran i luren:
??r du ond p? mig, Karl Oskar??
?Du har behandlat mig grymt, men ?nd? -- -- nej, aldrig!?
?S? hj?rtegod du ?r! Ser du, jag m?ste ringa p? dig. ?h, du f?rst?r inte vad en flicka kan k?nna -- --?
Anderblad kallsvettades, men den gamle Adam tvingade honom fram?t.
?Jag trodde, att du hade gl?mt!?
?En kvinnas k?rlek ?r evig. Jag gick tillbaka till Einar, d?rf?r att jag blev ond p? dig, men -- -- H?ller du ?nnu av mig, Karl Oskar??
?Mer ?n n?got annat i hela vida, vida v?rlden?, deklamerade han med en v?rdighet, som f?rr?dde vana.
?Oooo! S?g ett ord, och jag ?r din!?
??lskade!? andades Anderblad i tratten, och ordet tycktes vara v?l funnet, ty svaret kom genast:
?Jag m?ter dig i kv?ll vid kontoret! Einar vill tr?ffa mig, men han skall f? besked.?
S? ringde hon av.
N?r klockan slog sju p? aftonen beredde Anderblad sig att g?, och kastade en blick genom f?nstret f?r att se om Elsa var d?r. Blixtsnabbt drog han sig tillbaka med blod som stelnade av fasa,