Utan anförare | Page 9

skick, som om husbondefolket vore hemma. Bland skaldens efterlemnade kuriosa och nippsaker s?g jag det horn, som en del stridbara helsingborgare gifvit honom. ?synen deraf gladde mig mycket, ty jag ins?g, att ingen n?gorlunda stor norrbagge kunde falla p? den tanken att st?nga i hjel unionen med ett s?dant litet leksakshorn.
Genom v?nners bemedling fingo vi tre n?sta natt herberge i en mycket h?gt bel?gen g?rd p? h?gra bergs?sen. Det blef temligen sent innan vi lemnade Vonheim--det kan finnas en folkupplysning, som f?rm?r en att gl?mma b?de tiden och dess m?rker--; v?r egentlige v?rd f?ljde oss ett stycke upp?t ?i stigningarne? och sade besked om g?rden. Men att h?lla tankarne f?stade vid en g?rd, d? man f?r f?rsta g?ngen s?g detta tjusande landskap i aftonbelysning, voro vi f?r _h?gt uppe_ till att kunna, och s? ryckte vi efter en temligen l?ng vandring in i en st?rre bondg?rd. F?rstugud?rren stod ?ppen, d?rrarne till rummen likas?. ?Det ?r h?r man v?ntar oss?, sade vi tv?rs?kert och klefvo p?. ?God afton!?--intet svar. ?G? in i n?sta rum, s? stanna vi h?r i salen!? ordinerade kandidaten, puffande mig fram?t i denna ok?nda verld, der m?nen lyste p? ett stumt v?ltaligt v?lst?nd. Jag f?ljde f?reskriften och ?ppnade en d?rr--??r h?r n?gon??--?Nej?, svarade nattens tystnad.
Uppt?cktsf?rden gick vidare tills jag slutligen klef ?fver tr?skeln till ett rum, der jag f?rs?ksvis helsade ?god qv?ll!? p? en tv?manss?ng, i hvilken tv? personer, antagligen ett k?tt, helt lugnt reste sig i sittande st?llning och svarade: ?God qv?ll!?
??r detta g?rden Berge??--?G?ren Berge? Naj da, langt ifra!? Och s? lade de ?ter ned sina hufvuden, utan att det minsta bry sina hjernor med att utforska hvad det var f?r folk, som g?tt in genom deras d?rrar. Lycklige gausdalare, det var ej sista g?ngen vi funno eder sofvande i edra boningar utan en tanke p?, att mindre hyggliga menniskor ?n vi ?ro, annorst?des i verlden till och med frestas af st?ngda d?rrar och dyrkfria kassask?p!
Berge l?g icke ?langt ifra?, men dock ett stycke v?g, och h?r v?ntade man oss med den vanliga f?rfriskningen: mj?lk och bakelser, f?r att ej tala om tre ypperliga s?ngar.
Vi hade om aftonen ej sett n?gon utom husmodern och tv? danska sommarg?ster, bekanta till oss; men jag vill ej derf?r besv?ra n?gon med att d?ma om v?r ?fverraskning, n?r vi om morgonen ?ppnade d?rren till matrummet f?r att best?lla frukost och funno ett bords?llskap af sexton �� aderton damer, skandinaviska sommarg?ster, af hvilka en del dagligen afh?rde ett eller tv? f?redrag i folkh?gskolan. Detta var att hemta frisk, st?rkande luft f?r b?de kropp och sj?l.
Vid denna tidpunkt af v?r resa togo vi alltid med upps?t och ?fverl?ggning s? mycket k?tt och skinka till oss som vi kunde, ty det anade oss, att vi p? s?trarne endast skulle f? njuta af lefvande djurs n?rvaro. Men den grundliga frukosten jemte aftonvarden och logi kostade oss dock ej mera ?n 1,33 kr. per qvinna. (Jag har ju lofvat att afl?gga noggrann r?kenskap.)
Vid femtiden denna heta, soliga eftermiddag lemnade vi Vonheim, f?ljda en bit p? v?gen af v?r v?rd, och minnet af hans g?stfrihet och hjertlighet mot oss f?ljer oss ?nnu.
Solen stod icke mycket h?gt ?fver fjellryggarne n?r vi efter en temligen rask marsch, ?p? det j?vne?, stodo vid foten af det fjell, som vi skulle bestiga f?r att tr?ffa v?ra kamrater.

VII.
Till fjells!
?Ska ni till fjells, ni?? sporde oss m?tande landtfolk i en ton, som om de ej f?rm?dde t?nka sig, att fria, f?rnuftiga varelser kunde stanna i dalarne under den norska sommartiden, d? sjelfva n?tkreaturen s?ges rymma upp till ?vidderna?, om der ej passas v?l p? dem. ?Ha vi l?ngt upp till s?trarne?, fr?gade vi en m?tande qvinna, just som vi stodo vid foten af fjellet. ?Nej da! Tre timmars v?g; kunde ha lust f?lja er, jag?, lydde hennes ord i ?fvers?ttning.
F?r f?rsta g?ngen blef det mig klart, att sjelfva klangen, rytmen och utropen i norska spr?ket ljuder starkt nekande, ja rent af opponerande mot det man anf?r.--Kanske det bara ?r denna egenhet man har att tacka f?r de sm? missf?rst?nden br?dralanden emellan, ty, som bekant, lyder h?gsvenskan mest jakande, ?fven i nekande satser.
?Undrer os just hvad vi f? at se ?ver de h?je fjelde!? t?nkte vi och klefvo tappert upp?t p? s?terv?gen, som h?r var bred och tydlig, men brant, s? att vi snart fl?mtade, som efter den vildaste galoppad; dock k?nde vi oss betydligt h?jda ?fver dylika flacka anstr?ngningar, ty d? vi s?go oss tillbaka, reste der sig en ny fjelldekoration ?fver den som vi beundrat nere i dalen. Kandidaten f?rh?rde sig om v?r hjertverksamhet, fann den vara efter omst?ndigheterna god, och s? klefvo vi ?ter p? en stund emellan gran och bj?rk, doftande Linn?a, pyrolaarter och en hel m?ngd skogs- och ?ngsblommor, som redan f?re midsommar ha utblommat i Sk?ne. Detta var ju f?r oss en ny v?r. Varma voro