Dagdrömmar

Dagdr?mmar

The Project Gutenberg EBook of Dagdr?mmar, by Gustaf Hellstr?m This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.net
Title: Dagdr?mmar En man utan humor I
Author: Gustaf Hellstr?m
Release Date: May 31, 2005 [EBook #15959]
Language: Swedish
Character set encoding: ISO-8859-1
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK DAGDR?MMAR ***

Produced by Martin ?gren, Tapio Riikonen and PG Distributed Proofreaders

DAGDR?MMAR
En man utan humor I
AV
GUSTAF HELLSTR?M

Albert Bonniers F?rlag, Stockholm, 1921.

_TILL M?RTA och SIGRID_

I ST?LLET F?R F?RETAL.
N?r jag t?nker p? barndagarna, kan jag l?tt f?rlika mig med den tanken att kroppen, och vardagssj?len ocks?, ligger bara som ett h?lje kring den allra innersta sj?len. Denna ligger d?r redan d? f?rdig och lik sig som den blir i alla dagar, och medan kroppen och vardagssj?len ha sin myckna m?da och sin lek, och v?xer, s? ligger den andra d?r ober?rd och v?ntar. Men fr?n den fick ?nd? hela livet sin ton, ?nda fr?n den f?rsta gr?ten och allt sen.
(Hans Larsson: Hemmabyarna.)
"Varf?r, fr?gar Oscar Levertin i en artikel om Hermann Hesse, blir historien om en ynglings l?ro- och vandrings?r ?ver huvud taget ?lsklingsmotivet i germansk och speciellt tysk romandiktning?" Och han svarar sig sj?lv: "Helt s?kert f?rst och fr?mst, d?rf?r att germanen i allm?nhet icke tr?der ut i livet med den romanska m?nskans tradition av umg?ngesvisdom och social instinkt -- han ?r mer eller mindre en enst?ring, f?r vilken bekantskapen med omv?rlden tager form av en ofta stormig och sm?rtsam uppg?relse och blott efter bittra erfarenheter och ?ventyr kan han merendels anpassa sig efter givna samfundsordningar och f?rh?llanden. -- Men en annan orsak g?r nog ocks? ungdomskrisernas historia till den germanska romanens favorit?mne. M?nskornas upplevanden sluta tidigt i nordiska l?nder. Vid manna?lderns inbrott ?r t?rningen redan kastad, livets kurs best?md. Med revade segel far man in i den hamn, som heter 'en levnadsst?llning' och d?r ?ktenskapet ger en ytterligare f?rt?jning. Men fr?n hemmet och spiselvr?n, d?r han nu steker sina kastanjer och ser br?nderna gl?da ut, st?r ungdomskampen som den r?tta romantiska tiden av k?nsla, h?ndelse och sp?nning."
(Oscar Levertin: Samlade Skrifter, 16.)
I barna?ldern antager denna befrielsekamp det f?rlopp, att vi s?ka komma till tingens grund, underfund med tingen, bakom tingen. I samma ?gonblick, som barnet ?verg?r till yngling, f?r?ndrar kampen form: man s?ker nu icke mer f? tag i tingen, utan i de tankar, som ligga f?rborgade i dem. Man uppfattar sig som ande i en andlig tillvaro och s?tter sitt h?gsta m?l i att utdestillera ur sig sj?lv det rent andliga, den full?ndade anden, samt ur tillvaron det v?sentliga, v?sendet, id��en, idealen. -- -- -- Nu menar Stirner vidare, att dessa tvenne s?lunda karakt?riserade faser i den enskilda m?nskans liv noggrant motsvaras av tvenne stora epoker i m?nskosl?ktets historia. Barndomen, det "realistiska" skedet, har sin motsvarighet i antiken, den f?rkristliga tiden; ungdomen, det "idealistiska" skedet, i den kristliga tiden -- -- --
(Ola Hansson: Tolkare och Siare, art. om Max Stirner.)

I.
ANTIKEN

Av det tiotal instinkter, med vilka den vite mannen enligt den moderna socialanalytiska psykologien ?r utrustad, st?r utan tvivel sj?lvmedvetenheten -- kampen mellan k?nslan av ens egen betydelse och dess motsats, k?nslan av ens eget minderv?rde -- icke blott som den i individens liv tidigast framtr?dande utan ocks? som den f?r hela hennes levnad utslagsgivande.
Att s? ?r f?rh?llandet b?r vid n?rmare eftertanke knappast f?rv?na. Bakom k?nslan av ens egen betydelse ligger n?mligen ingenting mer och ingenting mindre ?n ens medf?dda f?rvissning om att man ?r -- m?nska, en individ, som i trots av sin egen mer eller mindre framtr?dande yttre betydelsel?shet dock ?r olik alla andra individer, "en enast?ende och enhetlig tillvaro".
Ju n?rmare man l?r k?nna en m?nska, ju l?ngre den period ?r, ?ver vilken ens kunskap om henne str?cker sig, ju klarare framg?r det f?r en, att hennes tillvaro innerst inne varit en kamp mellan k?nslan av hennes egen betydelse och de yttre och inre hinder, som h?mmat den, tvingat den att s?ka sig andra v?gar, h?mmat den p? nytt o.s.v. i en enda oavbruten brottning, till dess sj?lvmedvetenheten segrat eller genom en kompromiss slagit sig till ro i en eller annan f?f?nga eller -- till sist -- hissat resignationens vita flagga.
Och ?nd?! Hur stor k?nsla av ens egen betydelse g?mmer sig ej bakom en m?nskas resignation. Endast i den ton, med vilken man h?r en person f?rklara: "Jag har resignerat", ligger det en triumfens undertryckta darrning, ett avst?ndstagande fr?n den vulg?ra hopen, ett individens sista, stora, slutgiltiga manifesterande av sig sj?lv som enast?ende och enhetlig tillvaro.
* * * * *
Redan l?ngt innan Stellan Petr��us gjort sig f?rtrogen med jagbegreppet, redan p? den tid, d? han ?nnu talade om sig sj?lv i tredje person singularis, ?gde han en klar och orubblig uppfattning om sin egen