Anna-Clara och Hennes Bröder

柘
Anna-Clara och Hennes Br?der

Project Gutenberg's Anna-Clara och Hennes Br??der, by Hasse Zetterstr??m This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.org
Title: Anna-Clara och Hennes Br??der En Bok om Barn
Author: Hasse Zetterstr??m
Illustrator: Eigil Schwab
Release Date: March 3, 2006 [EBook #17904]
Language: Swedish
Character set encoding: ISO-8859-1
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK ANNA-CLARA OCH HENNES BR??DER ***

Produced by Torbj??rn Alm and the Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net

[Noterar: Dj?rva indikeras av # teckenet.]

ANNA-CLARA OCH HENNES BR?DER
EN BOK OM BARN
AV
HASSE Z.
FJ?RDE TILL?KADE UPPLAGAN
MED TECKNINGAR AV EIGIL SCHWAB

STOCKHOLM. ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1921

ANNA-CLARA

[Bild]

OM ANNA-CLARAS F?DELSE.
Anna-Clara kom sist av tre. Och hennes moder blev mycket glad d? hon ?ntligen kom. Hennes fader blev ocks? mycket glad, men han visade det icke fullt s? mycket, ty han var en man.
Anna-Clara f?ddes en s?ndag, mitt i vintern, en m?rk och tr?kig februaris?ndag, s? tung och dyster som endast en vinters?ndag i en stad kan vara.
Gatorna l?go ?de och tomma, ty m?nniskorna ville inte g? ut i detta r?a v?der.
D? klockan blev fem, gick Anna-Claras moder och fader f?r att ?ta middag p? en restaurang. Icke d?rf?r att de brukade g?ra det, utan d?rf?r att tv? av deras v?nner, som ocks? voro gifta och leddes om s?ndagarna, bett dem om s?llskap. M?nniskor som varit gifta n?gra ?r, ha ofta mycket sv?rt att vara ensamma.
P? restaurangen var det inte mycket folk. Anna-Claras f?r?ldrar hade valt denna lokal just d?rf?r. De visste att de skulle f? vara ensamma med sina v?nner.
Och s? blev det en festmiddag denna d?da tr?kiga s?ndag. Detta trots att ingen hade menat det. Det var den femte g?sten som ordnade om alltsammans och v?nde en enkel tr?kig s?ndagsmiddag till n?got helt annat ?n vad man t?nkt fr?n b?rjan. Den femte g?sten var Anna-Clara. Hon kom inte till b?rjan av middagen--men s? var hon ju heller inte bjuden, s? hon visste ju inte om att hon skulle passa tiden. Hon kom till f?geln.
Hennes moder reste sig och sade:
--Jag tror ...
Och sedan h?nde en hel m?ngd i flygande fl?ng. Telefon--en bil--och en man som stod ensam kvar p? trottoaren, barhuvad, tittande efter vagnen som f?rsvann.
Anna-Claras moder ville vara ensam d? hon m?tte sitt barn.
Mannen gick tillbaka till v?nnerna. Han s?g sig omkring. Det var som han aldrig f?rut sett detta rum. D?r h?ngde en vaktm?stare mot en v?gg och d?r satt en kass?rska vid en pulpet. De s?go tr?tta och d?da ut.
I detta ?gonblick kanske--
Han sprang ut i vestibulen. N?gon ringt? H?r efter noga!
D?r kom en gammal man in i matsalen. Han satte sig vid ett f?nsterbord och s?g p? matsedeln med den tr?tthet i blick och min som man ofta finner hos de gamla ute?tarna.
En vaktm?stare kom rusande fr?n vestibulen. Anna-Claras fader s?g honom komma och sprang emot honom.
Telefonens mikrofon l?g p? ett litet bord avlyftad fr?n apparaten. Mannen som kallats, tog luren i sin hand, s?g p? den och t?nkte: ett ord ?r nyckeln, till liv eller d?d.
Han h?rde sin egen r?st och s? i sitt ?ra en annans, som sade:
--T?nk det var en flicka!
Han sl?ppte luren och sprang uppf?r trappan till matsalen. Scenen var ny mot nyss. Vaktm?staren vid sin v?gg s?g glad ut, fr?ken vid pulpeten sm?log och den gamle ute?taren gjorde en gest som ville han s?ga: Sitt ned unge man och dela en flaska vin med mig!
Visste de vad som h?nt?
Han stannade framf?r v?nnerna och ropade h?gt:
--Nu har hon kommit--Anna-Clara! Hon h?lsar s? mycket!
Han k?nde det som han pl?tsligt f?tt lust att sk?la med hela lokalen, med vaktm?staren vid v?ggen, med fr?ken vid pulpeten och med den gamle ute?taren--men han gjorde det inte, ty han var en beh?rskad man.
* * * * *
De hade somnat d? han kom. Han sm?g sig fram och s?g p? dem. Modern l?g med h?nderna kn?ppta som till b?n. Han s?g p? henne och med en glimt av avund t?nkte han:
S? lycklig har jag aldrig sett henne.
Och Anna-Clara--
Han kom ut. Emanuel, som var ?tta ?r, stod i d?rren. Hans ?gon lyste av tusen nyfikna fr?gor.
--?r det sant, sade han, att hon ?r oppn?st?
--Ja, sade fadern, det ?r sant!
* * * * *
Han l?g vaken och t?nkte. S? sprang han pl?tsligt upp ur s?ngen och in till Emanuel.
--Jag ville bara veta, sade han, om du hade n?got emot, att hon var oppn?st.
--Nej, f?r all del, svarade Emanuel, som alltid varit s? viktig, f?r mej f?r det vara hur som helst med den n?san, jag tyckte bara att det var s? skojigt.
Det gamla daluret slog 12 korta snabba slag. D?rute stod vinternatten m?rk och tung. Men ingen katt jamade, ty man var ?nnu bara i februari.

[Bild]

RELIGION.
D? Anna-Clara var sju ?r och gick i f?rsta f?rberedande klassen