Anna-Clara och Hennes Bröder | Page 2

kom hon en dag och beg?rde en psalmbok.
--Hur s?, sade jag.
--D?rf?r att Gunvor har en i morgonb?n som hon ?r s? mallig ?ver.
--Det ?r m?jligt, svarade jag, men jag har inte h?rt, att s? sm? flickor beh?va psalmbok.
--Men Gunvor har en.
Allts? gick jag f?r att k?pa en psalmbok.
Det finns m?nga olika psalmb?cker. Sm?, vackra b?cker med mjuka skinnband och guldkanter p? bladen och s? stora b?cker med enkla rediga bokst?ver. Jag best?mde mig f?r en s?dan, ty den var billigast och barn b?ra tidigt v?nja sig vid sparsamhet, framf?r allt i allvarliga ting.
Jag skrev Anna-Claras namn i psalmboken och gav henne den efter middagen. Hon blev n?stan lika glad som d? hon fick sin f?rsta boll. Hon tog boken och sade:
--Den ?r precis likadan som den Gunvor har. Varp? hon gick in f?r sig sj?lv och st?ngde d?rren.
Jag satt en stund och t?nkte ?ver fallet, tills jag--m? gentlem?nnens alla helgon f?rl?ta mig!--gick fram till d?rren och kikade genom nyckelh?let.
D?r stod Anna-Clara mitt i rummet framf?r den stora spegeln. Psalmboken h?ll hon uppslagen framf?r sig och med sin falska r?st sj?ng hon ur boken. D? och d? tittade hon i spegeln f?r att se hur hon gjorde sig. Ibland satte hon h?rrosetten r?tt och ibland var det ett veck p? kjolen som inte l?g som det skulle.
Jag ?ppnade d?rren och steg in.
--Min k?ra Anna-Clara, sade jag, en psalmbok ?r en mycket allvarligare sak ?n vad du f?rest?ller dig. F?r att sjunga ur en psalmbok beh?ver man ingen repetition framf?r en spegel. Det passar sig inte alls. En psalmbok ?r ingenting att kokettera med. D? du kommer h?gre upp i skolan kommer din l?rarinna att ber?tta dig vad en psalmbok egentligen ?r.
Anna-Clara satt tyst och allvarlig. S? s?g hon mig r?tt i ansiktet och sade i en best?md ton:
--Jag vill bara s?ga dig en sak: _man g?r inte in i ett st?ngt rum utan att knacka f?rst_!
Jag tror inte att Anna-Clara ?r mogen f?r de religi?sa sp?rsm?len.

[Bild]

KAJSA.
Nu ?r det sagorna. F?rst alla dem om trollen. Om Bim-bam-bo som ?r s? stor och s? l?ng att han kan titta ?ver de h?gsta tr?n och se ned p? andra sidan om stora berg och skogar. Han har s? stora f?tter att hela hus och tr?dg?rdar f?rsvinna mellan hans t?r. Akta dig f?r honom n?r han kommer g?ende.
Och s? ?r det det lilla trollet, som bara ?r fult och springer omkring och stj?l sm? barn och stoppar ned dem i en s?ck och b?r hem dem till sin fru, som ?r ?nnu fulare och som kokar de sm? barnen i en stor gryta. Det vill s?ga, det vill hon g?rna g?ra, men barnen bli alltid r?ddade i sista minuten, ty annars sover Anna-Clara s? oroligt.
Men s? ?r det Kajsa. Det ?r n?got alldeles s?rskilt med henne. Hon ?r inte n?got troll utan en liten flicka och hon f?ddes en kv?ll, d? Anna-Clara hade m?sslingen. Febern var r?tt h?g, s? att vi v?gade oss inte p? Bim-bam-bo eller det lilla fula trollet, som springer omkring och tar sm? barn.
--Nu skall jag ber?tta f?r dig om en liten flicka.
--Vad heter hon?
--Hon heter Kajsa.
--Hur mycket ?r ?r hon?
--Hon ?r 5 ?r som du.
--Var bor hon?
--V?nta skall du f? h?ra.
Kajsa bor p? landet i ett litet hus som hennes pappa r?r om. Hon har en bror, som heter Olle, och han ?r 7 ?r.
--Har hon n?gra dockor?
--Hon har tre dockor och s? en liten babydocka, alldeles som du. Och s? har hon ett docksk?p och en liten vagn f?r dockorna att ?ka i. Och k?lke har hon p? vintern. Och hennes mamma hj?lper henne att sy dockkl?derna--
Det blir ingen saga om Kajsa. Ty det h?nder henne ingenting m?rkv?rdigt. Men sedan Kajsa kom till, ?ro trollen alldeles bannlysta. Vi gl?mma dem alldeles.
Mitt p? dagen h?nder det att Anna-Clara kommer och viskar i mitt ?ra:--I kv?ll--Kajsa!
Ty Kajsa ?r en hemlighet mellan oss. Emanuel vet inte om henne och inte heller Karl-Olof. Hon lever f?r oss om kv?llarna, d? det blir tyst och s?mnen gl?ntar p? d?rren. Ja, det h?nder ibland att Anna-Clara dr?mmer om henne.
Kajsa firar sin f?delsedag och sin namnsdag och hennes sm? v?ninnor, som vi ocks? k?nna, ?ro hos henne och leka med dockorna och Olle f?rs?ker spela dem alla m?jliga spratt, men d? f?r han sm?rj av Kajsas pappa. Ty pojkar ska inte vara elaka mot sm? flickor.
Men s? en kv?ll h?nder n?got. Anna-Clara s?ger pl?tsligt:
--Vad ?r existera f?r n?got?
--Existera--varf?r fr?gar du det?
--Jo, f?r i dag talade jag om f?r Emanuel alltihop om Kajsa och d? sa han: hon existerar inte. Vad mente han med det?
--Emanuel ?r dum, s?ger jag, han pratar s? mycket, som han inte f?rst?r.
Anna-Clara ?r tyst, men hon t?nker. Dagen d?rp?, d? jag b?rjar tala om Kajsa, s?ger hon:
--Jag bryr mig inte om henne mer, f?r hon existerar inte--hon finns inte!
Stackars Kajsa. S? gick