Anna-Clara och Hennes Bröder | Page 2

alltid varit så viktig, för mej
får det vara hur som helst med den näsan, jag tyckte bara att det var så
skojigt.
Det gamla daluret slog 12 korta snabba slag. Därute stod vinternatten
mörk och tung. Men ingen katt jamade, ty man var ännu bara i februari.

[Bild]

RELIGION.
Då Anna-Clara var sju år och gick i första förberedande klassen kom
hon en dag och begärde en psalmbok.
--Hur så, sade jag.
--Därför att Gunvor har en i morgonbön som hon är så mallig över.
--Det är möjligt, svarade jag, men jag har inte hört, att så små flickor
behöva psalmbok.
--Men Gunvor har en.
Alltså gick jag för att köpa en psalmbok.
Det finns många olika psalmböcker. Små, vackra böcker med mjuka

skinnband och guldkanter på bladen och så stora böcker med enkla
rediga bokstäver. Jag bestämde mig för en sådan, ty den var billigast
och barn böra tidigt vänja sig vid sparsamhet, framför allt i allvarliga
ting.
Jag skrev Anna-Claras namn i psalmboken och gav henne den efter
middagen. Hon blev nästan lika glad som då hon fick sin första boll.
Hon tog boken och sade:
--Den är precis likadan som den Gunvor har. Varpå hon gick in för sig
själv och stängde dörren.
Jag satt en stund och tänkte över fallet, tills jag--må gentlemännens alla
helgon förlåta mig!--gick fram till dörren och kikade genom
nyckelhålet.
Där stod Anna-Clara mitt i rummet framför den stora spegeln.
Psalmboken höll hon uppslagen framför sig och med sin falska röst
sjöng hon ur boken. Då och då tittade hon i spegeln för att se hur hon
gjorde sig. Ibland satte hon hårrosetten rätt och ibland var det ett veck
på kjolen som inte låg som det skulle.
Jag öppnade dörren och steg in.
--Min kära Anna-Clara, sade jag, en psalmbok är en mycket allvarligare
sak än vad du föreställer dig. För att sjunga ur en psalmbok behöver
man ingen repetition framför en spegel. Det passar sig inte alls. En
psalmbok är ingenting att kokettera med. Då du kommer högre upp i
skolan kommer din lärarinna att berätta dig vad en psalmbok egentligen
är.
Anna-Clara satt tyst och allvarlig. Så såg hon mig rätt i ansiktet och
sade i en bestämd ton:
--Jag vill bara säga dig en sak: _man går inte in i ett stängt rum utan att
knacka först_!
Jag tror inte att Anna-Clara är mogen för de religiösa spörsmålen.

[Bild]

KAJSA.
Nu är det sagorna. Först alla dem om trollen. Om Bim-bam-bo som är
så stor och så lång att han kan titta över de högsta trän och se ned på
andra sidan om stora berg och skogar. Han har så stora fötter att hela
hus och trädgårdar försvinna mellan hans tår. Akta dig för honom när
han kommer gående.
Och så är det det lilla trollet, som bara är fult och springer omkring och
stjäl små barn och stoppar ned dem i en säck och bär hem dem till sin
fru, som är ännu fulare och som kokar de små barnen i en stor gryta.
Det vill säga, det vill hon gärna göra, men barnen bli alltid räddade i
sista minuten, ty annars sover Anna-Clara så oroligt.
Men så är det Kajsa. Det är något alldeles särskilt med henne. Hon är
inte något troll utan en liten flicka och hon föddes en kväll, då
Anna-Clara hade mässlingen. Febern var rätt hög, så att vi vågade oss
inte på Bim-bam-bo eller det lilla fula trollet, som springer omkring
och tar små barn.
--Nu skall jag berätta för dig om en liten flicka.
--Vad heter hon?
--Hon heter Kajsa.
--Hur mycket år är hon?
--Hon är 5 år som du.
--Var bor hon?
--Vänta skall du få höra.

Kajsa bor på landet i ett litet hus som hennes pappa rår om. Hon har en
bror, som heter Olle, och han är 7 år.
--Har hon några dockor?
--Hon har tre dockor och så en liten babydocka, alldeles som du. Och så
har hon ett dockskåp och en liten vagn för dockorna att åka i. Och kälke
har hon på vintern. Och hennes mamma hjälper henne att sy
dockkläderna--
Det blir ingen saga om Kajsa. Ty det händer henne ingenting
märkvärdigt. Men sedan Kajsa kom till, äro trollen alldeles bannlysta.
Vi glömma dem alldeles.
Mitt på dagen händer det att Anna-Clara kommer och viskar i mitt
öra:--I kväll--Kajsa!
Ty Kajsa är en hemlighet mellan oss. Emanuel vet inte om henne och
inte heller Karl-Olof. Hon lever för oss om kvällarna, då det blir tyst
och sömnen gläntar på dörren. Ja, det händer ibland att Anna-Clara
drömmer om henne.
Kajsa firar sin födelsedag och sin namnsdag och hennes små väninnor,
som vi också känna, äro hos henne och leka med dockorna och Olle
försöker spela dem alla möjliga spratt, men då