Lifsbilder från finska hem 1

Lifsbilder fr?n finska hem 1, by Minna Canth

The Project Gutenberg EBook of Lifsbilder fr?n finska hem 1, by Minna Canth This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.net
Title: Lifsbilder fr?n finska hem 1 Bland fattigt folk
Author: Minna Canth
Translator: Rafa?l Hertzberg
Release Date: February 6, 2007 [EBook #20518]
Language: Swedish
Character set encoding: ISO-8859-1
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK LIFSBILDER FR?N FINSKA HEM 1 ***

Produced by Matti J?rvinen and PG Distributed Proofreaders.

LIFSBILDER FR?N FINSKA HEM.
I.
BLAND FATTIGT FOLK.
Minna Canth.
Bemyndigad ?fvers?ttning fr?n finskan af Rafa?l Hertzberg.
F?rst publicerad av G. W. Edlund 1886.

I.
Anni var sjuk. Hon sl?t under hela natten ej sina ?gon, utan klagade och v?ndades i sin vagga. Modren satt och vakade hos henne, vaggade och sj?ng. Allt emellan tog hon henne p? sina armar och vyssade henne sakta; hon f?rs?kte bjuda henne br?stet, f?rs?kte trycka henne ?mt till sig och lugna henne genom smekningar. Allt var f?rg?fves. Barnet vred sig och gret st?ndigt. Munnen var het, den lilla kroppen br?nde och andedr?gten var fl?mtande. Och det fans ej ens ljus. Den lilla talgljusstumpen brann redan p? aftonen slut; veken plumsade ned i pipan ock slocknade. Mari blef med sitt sjuka barn i det svarta m?rkret. Ett par t?rar perlade fram i ?gonen, men hon torkade bort dem och f?rs?kte sv?lja ned den bittra f?rtviflan, som tillsn?rde hennes strupe. Det blef ju i alla fall ej b?ttre af att gr?ta, det visste hon af gammalt. Det lindrade visserligen f?r en liten stund, men hvad gagnade det, d? ?gonen i st?llet b?rjade v?rka.
Natten var l?ng och syntes aldrig vilja taga slut. Rummet k?ndes kallt. Hon satt p? s?ngkanten med en kort kjoltrasa omkring sig. De bara f?tterna h?ngde ner, och hon fr?s om dem, men hon brydde sig ej om att stiga upp och s?ka strumporna, ty hon var van att slita v?rre ondt och f?ste sig ej vid en s?dan sm?sak. V?l skulle hon gerna hafva r?tat ut sin tr?tta kropp i s?ngen, men det kunde hon ej f?r Annis skull.
Mannen l?g ?t v?ggen till och snarkade. Han vaknade ej en g?ng under hela natten, fast?n barnet qvidde. F?rst n?r det dagades v?nde han sig p? andra sidan och ?ppnade i det samma litet p? ?gonlocken.
-- Hvad felas barnet? fr?gade han.
-- Det ?r s?kert sjukt.
Mannen h?rde knappast svaret. Han hade somnat p? nytt. Djupt insomnade voro ?fven de ?ldre barnen, flickan Hellu och gossarne Petu och Ville, hvilka l?go p? golfvet. Deras t?cke var tunt. Modren bredde sin kofta ?fver de yngre, Petu och Ville. Hon n?ndes ej v?cka ens Hellu ?nnu, utan gick hellre sjelf att hemta ved fr?n lidret, f?r att kunna g?ra upp eld i spisen, lemnande Anni att under tiden sk?ta sig sjelf. Men n?r hon kom tillbaka med veden, var Hellu redan p? kn? bredvid vaggan, klappade i h?nderna och lirkade p? tusen s?tt med lilla Anni, som utan att bry sig derom skrek s?, att hon var n?ra att qv?fvas. Modren kastade vedklabbarne ner framf?r spisen och tog barnet i sin famn. Hon bad Hellu g?ra brasa. ?fven mannen hade vaknat igen. Han s?g, hur modren hade fullt upp att g?ra, innan hon slutligen fick barnet att litet lugna sig.
-- Borde du inte g? med det till doktorn? sade han.
-- Jag vet inte, svarade modren tr?tt; m? nu de der dropparne just hjelpa heller.
-- Man kunde f?rs?ka i alla fall.
-- Och fr?ga de ens s? mycket efter fattigmans barn, att de ge ordentliga droppar.
-- Man s?ger ju ?nd?, att den der Wial��n ?r en godhjertad menniska.
Hustrun svarade ingenting; den bittra k?nslan hade ?ter stigit henne i strupen, och ymniga t?rar runno ned p? kinderna.
-- Jag skall g? och beg?ra lapp af distriktsinspektrisen, s? kan du redan p? f?rmiddagen g? till doktorn.
-- G?r det, svarade hustrun sakta och torkade bort t?rarne med slarfvan, som var omkring barnet.
Hellu bl?ste i spisen, men ville inte f? det att t?nda, ty veden var v?t. Modren gick med barnet p? armen att hjelpa henne.
Sedan tog hon fr?n vr?n en liten, nedr?kt kaffepanna och slog litet vatten till den f?rra sumpen.
-- G? inte ut, f?rr?n du f?tt en t?r kaffe, sade hon till mannen, som hade kl?dt p? sig.
Han svarade ingenting, kastade endast en l?ng blick p? pannan.
-- Att det ?r bara vatten, menar du? sade hustrun, som m?rkte hans blick. Ingalunda, der ?r sump p? bottnen och dit skall komma cikoria till.
Hellu v?rmde sig framf?r spisen. Hon str?ckte sina sm?, magra h?nder mot elden och gned dem allt emellan mot hvarandra. Hon s?g faslig ut, den stackars flickan. ?gonen voro sjuka; med det ena kunde hon ?nnu se helt litet, med det andra alls ingenting. P? halsen