Eros begravning

Eros' begravning, by Hjalmar Bergman

The Project Gutenberg EBook of Eros' begravning, by Hjalmar Bergman This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.net
Title: Eros' begravning
Author: Hjalmar Bergman
Release Date: June 14, 2004 [EBook #12613]
Language: Swedish
Character set encoding: ISO-8859-1
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK EROS' BEGRAVNING ***

Produced by PG Distributed Proofreaders

Eros' begravning
av
Hjalmar Bergman
--hoppas ni f?rst?r att det h?r ?r en tragisk skildring ur det verkliga livet.
Ludwig v. Battwyhl
1922

Fru Olga Janselius satt vid sitt halv?ppna s?ngkammarf?nster och betraktade n?gonting, som skulle giva upphov till ?tskilliga samtal, ?n flera historier samt en del f?rvecklingar. Den unga fruns morgontoalett var ej avslutad; hon bar kamkofta och det svarta h?ret l?g i en t?mligen tjock fl?ta utmed ryggen. Just d? denna fl?ta skulle uppl?sas, hade kammarjungfrun p? sin matmors hals strax nedanf?r h?gra ?rat uppt?ckt ett litet hudutslag, en revorm. Denna ?komma orsakas enligt kammarjungfruns f?rmenande av en liten men energisk mask, som borrar sig in i den m?nskliga huden, varvid den visar tydlig f?rk?rlek f?r ung och mj?ll hud. Han ?r mer f?rarglig ?n farlig men b?r i alla fall utrotas och h?rtill ha de vise funnit ett utm?rkt medel i grodspott. Grodan lever n?mligen av mask och hennes spott, som man finner ?verallt p? gr?s och ?rter, ?r f?r masken ett d?dligt gift. S? l?ngt kammarjungfrun. Fru Janselius begagnade tillf?llet att sprida en smula upplysning. Den s? kallade grodspotten har ingenting med grodor att skaffa utan ?r en slemmig v?tska, varmed grodsputens--Aphrophora spumaria--larv omger sig. H?rtill genm?lte Bolla, kammarjungfrun, att vare sig en larv eller en slarv spottat klysan, s? skulle hon d?rmed f?rjaga den el?ndiga masken. Och hon begav sig ?stad, i flygande fl?ng och trallande en hj?rtslitande visa om en mycket olycklig k?rlek. S?tillvida var allting gott och v?l.
Men n?r flickan sprungit ?ver g?rdsplanen och just skulle vika om flygelbyggnadens h?rn, m?tte hon en ung karl, och m?tet gjorde slut p? hennes besk?ftiga br?dska. Fru Janselius k?nde icke karlen men antog, att han var en s?songarbetare, anst?lld vid torvupptagningen. Vidare antog hon att Bolla stannat f?r att inh?mta n?gra upplysningar r?rande grodspotten. Det f?rra antagandet var riktigt, det senare h?ll ej streck. Vissa utmanande r?relser fr?n den unge mannens sida, vissa mjuka slingringar hos flickan ?vertygade henne om, att samtalet tagit en galant v?ndning. Fru Janselius suckade. Hon stack pekfingern i mun och bestr?k d?refter med sin egen saliv revormen--ty ?ven det ska vara bra--varp? hon l?ste upp sin fl?ta, kammade sitt h?r, satte upp det. Hon suckade ?n en g?ng och ?terv?nde till f?nstret. Paret hade f?rsvunnit, men en flik av Bollans bl?randiga kjortel stack fram vid husgaveln, och d? och d? kom en hullig, brunbr?nd armb?ge till synes. Samtalet fortsatte.
Hade fru Janselius varit en p? handling inriktad natur, skulle hon givetvis ha slagit upp f?nstret p? vid gavel och med f?, kraftiga ord tillr?ttavisat den f?rsumliga. Tyv?rr var hon en m?nniska med vetenskaplig l?ggning. Passionerad statistiker f?ll det henne genast in att ett stort f?lt f?r vetenskapliga unders?kningar h?r l?g obrukat. Hur mycken tid offrar m?nniskan p? sitt k?rleksliv? Snabbt uppdelade hon arbetsf?ltet i trenne rutor: 1) tid f?r k?rlekshandlingar (dans, smek, coitus), 2) tid f?r k?rleksreflexioner och f?rberedelser (utsmyckning, "dr?mmerier", erotiska b?cker och sk?despel), 3) k?rlekssamtal ("flirt" till gr?nsen av gifterm?lsanbud, d?r man r?kar in p? socialt omr?de). Fru Janselius besl?t att genast pl?ja en f?rsta f?ra p? det stora f?ltets tredje ruta. Hon skyndade till nattduksbordet och ryckte det lilla damuret ur dess l?deretui. Det lilla damuret stod. Hon blickade upp mot frontespisklockan ?ver d?rren. Stod. Hon v?nde sig mot Minervaklockan, ett konsolur av Per Henrik Beurling. Minerva stod. Fru Janselius fick ett allm?nt intryck av bristande noggrannhet, av slarv, av l?ttsinne--vetenskapens l?mskaste fiende. S? erinrade hon sig v?ckarklockan. ?ven den stod men kunde dragas upp i ett nafs. Med detta blygsamma men nyttiga instrument i sin hand tog hon ?ter plats vid f?nstret.
Fru Olga Janselius, dotter till den k?nda professorskan Anna-Lisa Willman och hennes man professorn, syster till doktor Karolina Willman och f?rfattarinnan Anna-Lisa Djurling, kusin till docenterna Betty Willman och Lotten Brenner samt amanuensen Lizzy Willman, var sj?lv som n?mnts av vetenskaplig l?ggning och hade icke saknat vetenskaplig ambition. Men ett i de flesta h?nseenden olyckligt ?ktenskap hade uppl?st denna fasta ambition i nycker och infall, som n?gon g?ng kunde f? en viss pr?gel av f?rryckthet, s? fr?mmande f?r vetenskapen. Och likv?l hade hennes ?ktenskap gagnat om icke vetenskapen direkt s? ?tminstone n?gra av dess ut?vare. Vid en tidpunkt, d? professorskan Willmans stora representationskostnader hotade att ?verstiga professorn-kirurgens ej obetydliga inkomster, hade en viss Jan-Petter Janselius r?kat under professorns kniv och efter en lyckad gallstens- eller njurstensoperation inf?rts i professorskans