Ada | Page 2

Hasse Zetterström
med ryggen v?nd mot Ada f?rstod ingenting av alltsammans. Han blev s? gripen av f?rsamlingens underliga beteende att han sj?nk ned p? sina kn?n och l?ste en b?n f?r dem som i sj?n?d ?ro.
Men Ada fl?g vidare.
En dag s?g man henne sitta p? en gren i en tall. Man samlade sig nedanf?r och lockade p? henne, men hon svarade icke. Hon satt bara stilla och gungade p? grenen.
D? kom den unge sp?nstige ingenj?ren. Han m?tte med blicken avst?ndet fr?n marken till Ada och s? b?rjade han kl?ttra. Han gick med en akrobats f?rdighet fr?n gren till gren och till slut var han framme. Sp?nningen d?rnere var oerh?rd. Skulle Ada l?ta f?nga sig? Doktorn h?ll vad med revisorn om tio kronor och fru Lind, som var n?rvarande, m?ste b?ras avsvimmad fr?n platsen. Sinnesr?relsen blev henne f?r stark.
Ingenj?ren stod nu p? samma gren d?r Ada satt. Han str?ckte lugnt ut handen och tog Ada. En suck av l?ttnad drog genom f?rsamlingen vid tr?dets rot. Adas saga var slut. Hon var inf?ngad. Ingenj?ren kl?ttrade ned med Ada i innerfickan till sin kavaj. Med m?rkbar kyla undvek han m?ngdens hyllning. Han gick direkt hem i sin stuga, ?ppnade spiselluckan i k?ket och stoppade in Ada i den brinnande spisen.
Det var en falsk Ada ingenj?ren f?ngat. Hon var av tr?, skulpterad och vackert m?lad av en person som bett att f? vara ok?nd.
Revisorn sitter i sin b?t ute p? sj?n och metar abborre. Det ?r gott fiskev?der och han drar upp den ena abborren efter den andra. En kutter kommer seglande. Den g?r ett slag fram till revisorn f?r att fr?ga om v?gen in till hamnen. Revisorn ger v?nligt besked, kuttern forts?tter, och i detsamma kommer Ada. Hon seglar ?ver revisorns huvud, han sl?pper b?gge sp?na, str?cker armarna r?tt i luften och ropar:
-- Ada! Ada! Ada!
Kuttern v?nder genast. Man tror att n?got h?nt mannen i b?ten. Man g?r in till honom och fr?gar: vad ?r det, men man f?r intet svar. Revisorn st?r bara mitt i b?ten bland alla abborrarna och metrevarna och ropar sitt:
-- Ada! Ada! Ada!
D? v?nder kuttern p? nytt och seglar bort fr?n ?n, till en lugnare plats.
P? l?rdagskv?llen kommer fru Blom, Adas matmor. Man vet att hon skall komma och ingen saknas p? bryggan f?r att ta emot henne. Hon ?r sig lik. Hon g?r lugnt i land b?rande sin lilla kapps?ck. Men d? hon g?r uppf?r backen till villan, h?nder n?got. Ada kommer flygande, och d? hon k?nner igen sin matmor, sjunker hon stilla ned p? hennes huvud. Och d?r stannar hon. Fru Blom sm?ler v?nligt och g?r v?gen fram med h?gburet huvud och Ada p? hatten som en grann och vacker prydnad. Badg?sterna f?lja i en l?ng str?m fr?n bryggan.
P? sin veranda sitter revisorn. Han ser fru Blom och Ada komma. Ett dj?rvt beslut mognar i hans sj?l. Han reser sig, g?r in i villan, stannar framf?r sin hustru och s?ger med best?md r?st:
-- Jag g?r det! Jag g?r det! Ingen i v?rlden kan hindra mig fr?n att g?ra det!
-- O, Adolf, g?r det inte! s?ger revisorns hustru utan att veta vad saken g?ller. Hon endast anar att n?got f?rf?rligt skall h?nda.
Revisorn rycker en filt fr?n en s?ng och g?r ut. Fru Blom kommer emot honom. Han smyger sig bakom henne, kastar filten ?ver huvudet p? henne, drar henne till marken och ropar triumferande:
-- Jag har henne! Jag har henne!! Det ?r jag som f?ngat henne!
Fru Blom sprattlar i filten, hela ?n hj?lper henne att komma loss och i den allm?nna villervallan lyckas Ada komma fri och flyger sin kos.
Hon flyger r?tt upp ?ver hustaken och d? hon kommer till den lilla stugan d?r hennes bur st?r och v?ntar henne, flyger hon r?tt in genom f?nstret och s? vidare in i buren. Hennes hj?rta klappar h?rt av anstr?ngning och skr?msel och tr?tt sjunker hon ned p? burens golv i den fina sanden. S? f?r hon se att hon l?mnat d?rren ?ppen efter sig och som hon ?r en ordentlig f?gel st?nger hon den noga och riktigt med n?bben som hon brukar g?ra, varp? hon ?tertar sin gamla k?ra plats p? den tjocka runda pinnen.
Och d?r sitter hon.

[Illustration]
CHAPMANS ?VENTYR.
Jag ?r en tax. Min moder var ocks? tax -- naturligtvis. Hon var en ?kta Waldorf-Astoria och tillh?rde greve Lewenhaupt. Min fader k?nner jag mera flyktigt. Han umgicks endast tillf?lligt i huset. N?ja, das kommt in den besten Familien vor.
Min mormoder tillh?rde Hennes Majest?t Drottningen av Danmark. Hon bet f?r (min mormoder) och blev skjuten. Men hon ?r ?nd? sl?ktens stolthet. Hon hade en m?ngd pris fr?n m?nga utst?llningar och hennes stamtavla var en av de finaste inom v?r v?rld. Detsamma ?r f?rh?llandet med min egen ehuru den tyv?rr f?rkommit. En ung m?lare, som fick den med sig, tecknade f?r 15 kr. en eldsv?da, som han aldrig sett, f?r en daglig tidning,
Continue reading on your phone by scaning this QR Code

 / 35
Tip: The current page has been bookmarked automatically. If you wish to continue reading later, just open the Dertz Homepage, and click on the 'continue reading' link at the bottom of the page.